Julefrid....

....vem är den till för?? Jag stressar runt i dagarna och försöker strö julkänsla över familjen genom att städa, fixa och pynta... Dom är tacksamma och börjar längta till julafton. Men jag då?!?
Min käraste vän va idag och tog prover på en halstumör...Och måste nu vänta i två dagar innan hon får svar om det är cancerogent eller godartat... Hon har levt med detta i ett par år nu och förmodligen lärt sig att tackla(blockera) känslorna, hon har ju familj och kan inte bara lacka ihop. Jag avundas hennes styrka att klara utav detta (?), för jag håller på att gå sönder. Jag sa till henne i somras att jag har redan haft ett döds bud och jag vill INTE ha ett till... Samma sak sa jag idag när vi sågs: jag tycker att detta är jätte jobbigt, Jag skäms eftersom det känns som att det är hon som tröstar mig och inte tvärtom?!? kanske det borde va jag som ska va stark för henne...!!
Hon står mig innerligt nära och jag älskar henne, så tanken på att detta prov ska ge negativt svar finns inte. Hur ska man då kunna fira en "god" jul??
Jag får bita ihop och pinas i ett par dagar nu i väntan på hennes svar... Sen får vi ta det därifrån.

Min önskan till tomten: "Jag önskar att hon får förbli frisk och att vi får fler skratt och mysiga stunder tillsammans... Utan henne blir jag halv...             


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0