Lillvera

... som jag var här märkte jag. Hade i ärlighetens namn glömt bort att jag hade en blogg tills i morse då vi pratade om bloggar på mitt jobb. :S

Men nu är det dax att jag skärpa till mig och uppdatera denna sida, med tanke på att min STÖRSTA anhängare nog är Svärfar Rolle (farfar)... Han brukade säga förr: Du måste ju uppdatera dig oftare så jag får veta vad som händer "där borta i Malgovik" =)

Okej, vad har hänt sen sist.... I sommar har vi haft husvagnen stående på Ansia camping från maj-augusti och DET har varit helt fantastiskt...

Men sommaren har även kantrats av otroliga jobbigheter!!! Min underbara vän Linda har varit otäckt sjuk under HELA sommaren, så våra (mina och Peders) känslor och tankar har varit helt uppåt väggarna... Vi har gråtigt, hoppats och gläds åt hennes framsteg. Ett tag visste ingen om hon skulle överleva... :(
Jag har velat hälsa på henne ofta men inte vågat pga infektionsrisken. I nuläget då jag skriver är hon hemma på skolgatan men jag har ännu inte träffat henne, Peder har vid flertalet tillfället träffat gumman och säger att hon är "som vanligt" men läskigt smal. =) Hon tränar för fullt för att komma tillbaka till det hon var innan. <3
Jag har HUR mycket som hellst att skriva runt detta och mina känslor men då tråkar jag nog ut er som inte är berörda... Så jag behåller det för mig själv. ;)                    (men det kommer nog senare i någon form)

Som jag tidigare berättat så dog ju min "brukare" i februari och i och med det blev jag varslad och jag blev uppsagd nu 1/10... Men jag är glad ändå, jag har fått ett vikariat som personlig assistent på 20% hos en underbar man samt att jag vikarierar 75% som habiliterings assistent på Jobb@ (dagcenter) i Vilhelmina och jag STORMTRIVS!! Är så oerhört tacksam för att få jobba med dessa människor, jag längtar till jobbet på morgonen och jag är livrädd att det ska ta slut.... =S Då kommer jag att måste gå dit på fritiden för att få den kärlek och omtanke som man får (och ger) på det bygget...
Jag skämtar ibland och säger att gubben hemma får inga kramar eller nån märkvärdig kärlekshandling eftersom ALLT detta får jag på jobbet...

Tänk er detta: Jag är på väg in till lokalen där vi ska ha morgonsamling... INNAN jag hinner in dit får jag minst 4 kramar ibland fler, jag får ögonkontakt med flera personer som behöver sin bekräftelse och blir GLADA av det. Jag sätter mig i soffan i hallen och får genast sällskap av 2-3 stycken som gärna sitter bredvid mig och lutar sitt huvud mot mig eller som bara vill känna att dom sitter bredvid nån. ÄR inte detta kärlek och omtanke så säg... 
ALL den omtanke, kärlek och ömhet jag behöver får jag på mitt jobb. Lyx och lycka säger jag....  typiskt, kanske gubben tänker... =) Men han kan vara lugn trots allt, han har egenskaper som INGEN annan kan ge mig... *skrattar gött*

Vi planerar för en om-organisation här hemma, barnen ska byta rum.... INGEN lätt grej men vi ska göra det! Jag vill ju även göra om köket IGEN och Peder vill göra ett relaxrum i källaren (ja, jag också) Men jag hoppas att köket går före. ;) Man är ju ingen miljonär direkt... TROTS att jag vann 100kr på triss idag. =D

Sen har jag fått VÄRLDENS bästa nyhet berättad för mig för ett tag sedan men det får jag väl berätta o sen... ;)

Har massor mer att berätta omkring mig och min familj men detta får räcka för nu.... På återhörande!!
Tjingeling!!